Problemet med kolfilterfläktar och självdragsventilation

Matos, med partiklar från stekning och vattenånga, är det som mest förorenar vår inomhusmiljö. För att kunna transportera dessa partiklar ut ur bostaden krävs en effektiv punktventilation. I många hem används en kolfilterfläkt som fungerar som en återcirkuleringsapparat, men vars effekt tyvärr inte är tillräcklig för att rena partiklar, bakterier och vattenånga.

Självdragsventilation – en gammal och ineffektiv ventilationsform.

Självdragsventilation är en ålderdomlig ventilationsform som inte längre används inom bostadsbyggande. Dels för att den påverkas och förändras av väder och vind och är mycket svår att kontrollera och återvinna energimässigt. Och dels för att självdragsventilationen även motverkar den grundläggande principen om att frånluft i bostäder ska evakueras från de rum som förorenar luften mest, dvs. från kök och badrum/wc. Självdragsfastigheter har ofta frånluftsventiler i samtliga rum, vilket innebär att matos, fukt och lukt från kök och badrum/wc riskerar att spridas i bostaden.

Ett annat problem med självdragsventilation uppstår ofta under sommaren, när det är varmare ute än inne då ventilationen helt upphör eller även vänder och trycker ner luft genom de smutsiga kanalerna från wc och kök. Matfett och andra föroreningar i kanalerna kan då föra med sig lukt och smutspartiklar in i bostaden.

Det faktum att självdragsventilationen upphör när den som mest behövs, vid varm väderlek, innebär också att den inte lever upp till Boverkets krav på en för människor god och hälsosam luftomsättning på 4 liter luft per sekund och person i bostäder.

Under vinterhalvåret råder ett motsatt förhållande, nämligen att ju kallare det är ute desto mer varm luft pressas genom frånluftsgallerna/ventilerna. Detta medför att uppvärmningskostnaderna stiger, att det kan bli kallt inomhus och att många upplever olägenhet med kallras, ljud och smuts från fönsterventiler.